Ulf Aipel – Tyska språket

Dresden är en storstad i sydöstra delen av Tyskland och huvudstad för delstaten Sachsen. Staden är den 13:e största i Tyskland och den näst största i Sachsen, efter Leipzig.

Under 1200-talet lät markgreven av Meissen bygga en borg vid fiskebyn Drezdzany (slaviska för “träskfolkets by”) vid Elbe, och 1206 omnämns området som Dresdene. Byn och den skyddade marknadsplatsen nedanför borgen växte snabbt, Dresden ändrade karaktär från fiskeby till köpmarknad, och under 1200-talet byggdes Frauenkirche och den första fasta bron över Elbe, som förenade andra sidan, Altendresden, med borgen.

Dresden nämns som stad med privilegier första gången 1216.

Dresden ligger på båda sidorna av floden Elbe, mestadels i Dresden-Elbes floddal. Söderut ligger de östra delarna av bergskedjan Erzgebirge, norrut landskapet Lausitz och österut Elbsandsteingebirge på en höjd av cirka 113 meter. Den högsta punkten i Dresden ligger cirka 384 meter över havet.

Med sitt vackra läge och milda klimat vid Elbes stränder, sin barockarkitektur och sina världsberömda museer och konstsamlingar kallas Dresden ofta för “Elbflorenz” (Florens vid Elbe).

De närmaste tyska städerna är Chemnitz (8 mil sydväst), Leipzig (10 mil nordväst) och Berlin (20 mil norrut). Den tjeckiska huvudstaden Prag ligger ca 15 mil söderut och den polska staden Wrocław ca 20 mil österut. Dresdenregionen, som inrymmer de närliggande distrikten Kamenz, Meißen, Riesa-Großenhain, Sächsische Schweiz, Weißeritzkreis och delar av distriktet Bautzen, har en befolkning på ca 1,25 miljoner invånare.

Dresden anses vara en av Europas grönaste städer, med skog och grönområden på 63% av sin yta. Dresdner Heide norr om staden är en skog om 50 km². Det finns fyra naturreservat, och dessutom naturskyddsområden på ca 18 km². De skyddade parkerna, trädgårdarna, parkvägarna och gamla kyrkogårdarna i staden inrymmer 110 naturliga monument. Elbes dalgång i Dresden är ett av världsarven, som bevarar Dresdens gamla kulturlandskap. En del av detta område är Elbes ängar, som går 20 km tvärs genom staden.

Ulf Aipel

Källa: Wikipedia

Wiesbaden är huvudstad i den tyska delstaten Hessen och har 275 849 invånare (2007). Närmaste stad är Mainz, som ligger på den motsatta sidan av floden Rhen, medan Frankfurt am Main är belägen 30 kilometer österut. Wiesbaden är tillsammans med Frankfurt huvudorterna för storstadsområdet Rhen-Main, med totalt 4 miljoner invånare.

Genom sin roll som delstatshuvudstad präglats Wiesbaden av tjänsteproduktion. Där har förbundsregeringen förlagt Bundeskriminalamt – Rikskriminalstyrelsen – och Statistisches Bundesamt – Statistiska centralbyrån. Dessutom ligger också av praktiska skäl delstaten Hessens kriminalstyrelse i staden. Tillverkningsindustrin har de senaste årtiondena stadigt minskat sin andel av förvärvsverksamheten och omfattar nu mindre än en tredjedel.

Wiesbaden är väl anknutet till det tyska motorvägsnätet med A3, A63, A66, A67 och A5 i direkt eller nära anknytning. Sedan medeltiden har det i staden funnits varma kurbad, som har varit besökta av många kulturpersonligheter, och de är än i dag välbesökta.

De första spåren på bosättning i området är från den yngre stenåldern. År 6 e.Kr. byggdes en romersk befästning på platsen. Den erövrades 260 av den germanska stammen Alemannerna, som senare i förbund med romarna skötte gränsförsvaret i området.

År 1242 erövrade ärkebiskopen av Mainz staden och brände ned den till grunden. År 1270 återtar grevskapet Nassau området, och 1329 får den återupprättade staden myntutgivningsrätt. År 1815 blir Wiesbaden huvudstad för hertigdömet Nassau.

Efter första världskriget blev staden först ockuperad av franska trupper, och 1921 undertecknades här överenskommelsen om det tyska skadeståndet till Frankrike. Den brittiska Rhen-armén har därefter Wiesbaden som förläggningsort fram till ockupationstruppernas uttåg ur Rhenlandet 1930. Efter andra världskriget bildar general Dwight D Eisenhower ett Stor-Hessen, som senare vid upprättandet av förbundsrepubliken betecknas Bundesland Hessen med Wiesbaden som huvudstad.

Ulf Aipel

Källa: Wikipedia

Bonn, officiellt Bundesstadt Bonn, är en stad i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, och är belägen på båda sidor om Rhen, cirka 40 kilometer söder om Köln. Staden hade 316 416 invånare i slutet av 2007, och ingår i storstadsområdet Rheinschiene.

Staden har en över 2000-årig historia och är en av Tysklands äldsta städer. Fram till slutet av 1700-talet var Bonn residens för Kölns kurfurstar. Stadens universitet utvecklades under 1800-talet till en av Tysklands mest betydande högskolor. Bonn var Förbundsrepubliken Tysklands, Västtysklands, huvudstad 1949–1990, och huvudstad i det återförenade Tyskland 1990–1991. Fram till 1999 var Bonn regeringssäte. Efter att regering och departement flyttat har sex departement (Bundesministerien) idag sitt säte här.

Det tidigare regerings- och parlamentskvarteret, Bundesviertel, har förändrats under senare år. Idag präglas området av stora tyska koncerners förvaltningsbyggnader, Deutsche Welles radiohus och ett internationellt kongresscentrum. I juli 2006 öppnades UN-Campus.

Efter Napoleons nederlag 1815 kom Bonn under Preussen. Bonn präglades under de kommande årtionden av universitet. Efter första världskriget ockuperades staden först av britterna och sedan av fransmännen. 1 000 människor mördades och 8 000 tvingades lämna staden under nazisternas styre, då de greps eller skickades till koncentrationsläger.

9 mars 1945 var kriget slut i Bonn och 30 % av husen låg i ruiner och 4 000 hade omkommit i bombanfallen mot staden eller som soldater i strid. 28 maj 1945 tog brittiska trupper över styret av staden. Efter andra världskriget blev Bonn Förbundsrepubliken Tysklands, Västtysklands, huvudstad och staden upplevde en snabb utveckling.

Ludwig van Beethoven föddes i Bonn, där hans hem nu är ett museum.

Ulf Aipel

Källa: Wikipedia

Leipzig är den största staden i den tyska delstaten Sachsen och ligger 190 kilometer sydväst om Berlin. Leipzig är ett av Sachsens sex Oberzentren. Staden bildar tillsammans med grannstaten Halle an der Saale en del av metropolregionen Sachsendreieck Leipzig är en viktig infrastrukturknutpunkt och ett av de viktigaste näringslivscentrumen i östra Tyskland.

Leipzig fick stadsrättigheter och marknadsprivilegier 1165 och blev tidigt ett viktigt handelscentrum. Leipzig tradition som betydande stad för mässor i Centraleuropa går tillbaka till 1190. Vid sidan av Frankfurt am Main är staden ett historiskt centrum för bokhandeln och boktryckande. Här finns också ett av de äldsta universiteten och Tysklands äldsta högskolor för handel och musik.

Leipzig har en stor musikalisk tradition med namn som Johann Sebastian Bach och Felix Mendelssohn Bartholdy.

Omkring 900 år efter Kristus anlades en slavisk bosättning på platsen vilket bekräftats genom utgrävningar på området vid Matthäikirchhof av Herbert Küas. Leipzig omnämns första gången 1015 av Thietmar von Merseburg som urbs Libzi, lindarnas stad. Stadens grundades räkanas till 1165 då markgraven Otto der Reiche von Meissen gav Leipzig stads- och marknadsrättigheter. I och med stadens grundades skapades de stora kyrkobyggnaderna Thomaskirche och St. Nikolaikirche

Leipzig låg i markgrevskapet Meissen som 1439 gick upp i kurfurstendömet Sachsen. 1485 delades kurfurstendömet upp av bröderna Albrecht den Beherzten och Ernst genom Leipziger Teilung varpå Leipzig ingick i hertigdömet Sachsen. Leipzig förbisågs precis som Meissen och istället blev Dresden huvudstad. 1409 grundades universitetet som Alma Mater Lipsiensis och är därmed ett av de äldsta i Tyskland.

1497 upplyftes Leipzig till Riksmässtad (Reichsmessestadt) och blev 10 år senre en mässtad av europeisk rang sedan kejsar Maximilian I utökat stadens areal. Staden blev genom sitt geografiska läge mellan Öst- och Västeuropa den viktigaste tyska handelsplatsen. En viktig del i utvecklingen till mässtad var handeln och bearbetningen av fällar och pälsar.

Stadens positiva utvecklingen bröts av det trettioåriga kriget och befolkningen minskade. Under perioden 1631-1642 belägrades staden fem gånger och 1642-1650 var den ockuperad av svenska styrkor. 1631 ägde slaget vid Breitenfeld utanför Leipzig rum mellan svenska styrkor och Tillys trupper. Idag finns på platsen ett monument över Gustav II Adolf. 1756-1763 följde en ockupation av Preussen.

Völkerschlachtdenkmal vid Leipzig

1813 stod här Slaget vid Leipzig då Österrike, Preussen och Ryssland besegrade Frankrike med allierade under Napoleons ledning. Monumentet över slaget, Völkerschlachtdenkmal, som befinner sig söder om själva staden har blivit ett av Leipzigs kännemärken.

Under 1800-talet utvecklades Leipzig till en viktig knutpunkt för järnvägen. Den industriella utvecklingen ledde till en stor befolkningstillväxt och 1871 blev Leipzig en av Tysklands storstäder (Großstadt). 1879 lades den högsta domstolen för civil- och straffrätt i det 1871 grundade Tyska riket i Leipzig.

Under andra världskriget bombades staden flera gånger och stadens centrum förstördes svårt. 6000 människor föll offer för bomberna. I samband med krigsslutet 1945 hamnade Leipzig en kort period under amerikansk kontroll innan staden hamnade under sovjetisk kontroll. När DDR grundades 1949 blev Leipzig residensstad i distriktet Leipzig. Under DDR-tiden blev Leipzig ett av landets viktigaste städer och här hölls bland annat stora SED-arrangemang på Zentralstadion.

Under 1989 ägde stora demonstrationer mot regimen rum i Leipzig. I efterhand anses dessa så kallade måndagsdemonstrationer (Montagsdemo) som en utlösande faktor för den politiska omvälvningen i DDR under hösten 1989.

Idag har Porsche en fabrik i Leipzig där man tillverkar modellerna Cayenne och Carrera GT. Fabriken öppnades 2002 då fabriken i Zuffenhausen inte hade kapaciteten att tillverka den mängd bilar som skulle komma att produceras.

Ulf Aipel                                                                                                      Källa: Wikipedia

München är huvudstad i delstaten Bayern i södra Tyskland. Det är en kretsfri stad i regeringsområdet Oberbayern. München är Tysklands tredje största stad med omkring 1,3 miljoner invånare, med 2,5 miljoner invånare i hela storstadsområdet. München har vuxit till en europeisk metropol som varje år lockar tusentals turister men även är en stor näringslivsstad.

München är känt för Oktoberfest, en fest som hålls varje år i från och med september och oktober (den varar i två veckor och slutar första söndagen i oktober) och drar mycket ölälskande folk. I centrala München finns också det jättelika tekniska museet Deutsches Museum.

Ulf Aipel

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal.

Substantivets genus kan generellt sett inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (exempel: ord med chen-ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (exempel: ord med e-ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.

De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä, O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallat omljud (Umlaut) – jämför med svenskans land/länder eller bok/böcker.

Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.

Språktypologi

Tyska språket är ett flekterande språk, det vill säga att grammatiska relationer mellan ord huvudsakligen uttrycks med hjälp av affix och delvis genom böjning av ordroten. I flekterande språk tillåts vanligen en större frihet i ordföljd än vad icke-flekterande språk har. Jämför till exempel:

• „Der Junge hat seinem Bruder die CD mitgebracht.“ (Regelbunden och omarkerad ordföljd vid tvåobjektsverb, personobjektet i dativ som första objekt och sakobjektet i ackusativ som andra objekt).
• „Der Junge hat die CD seinem Bruder mitgebracht.“ (Markerad ordföljd som framhäver personobjektet i dativ och innebär att det var just brodern och ingen annan som skulle få CD:n. I svenskan används i samma syfte ofta s.k. emfatisk utbrytning).

• Pojken har tagit med CD:n till sin bror.

Det böjda verbet (huvudverbet) kan placeras i första (befallningar, enkla frågesatser), andra (påståendesatser, frågeordsfrågor) eller sista (bisatser) position i meningen:

• „Bring mir die CD mit!“ – Ta med CD:n till mig!
• „Bringst du mir die CD mit?“ – Tar du med CD:n till mig?
• „Ich bringe dir die CD mit!“ – Jag tar med CD:n till dig.
• „Wer bringt mir die CD mit?“ – Vem tar med CD:n till mig?
• „…weil ich dir die CD mitbringe.“ – …eftersom jag tar med CD:n till dig.

Förutom vad gäller placeringen av det böjda verbet i bisatser överensstämmer placeringen i allt väsentligt med svenskans grammatik. Tyskan har artiklar. I tyska placeras adpositioner (det vill säga prepositioner) och adjektiv före det substantiv dessa bestämmer. Det finns fyra kasus och två numerus. Substantiven kategoriseras i tre genus – maskulinum, femininum och neutrum. Artiklar och adjektiv tar olika form beroende på genus (och kasus) hos det substantiv de bestämmer. Det deiktiska systemet är treställigt (hier här – da där – dort där borta). Tyskan innehåller en stor mängd modala partiklar (halt, eben, eh). Karakteristiskt för tyskan är också den stora lätthet med vilken sammansatta ord bildas – (Haus+tür, Kegel+form, Wiki+text, Weihnacht-s-+baum+verkäufer+gehilfe).

Lågtyska (Nedderdüütsch), eller plattyska (Plattdüütsch), är ett av de lågtyska språken. Lågtyska talas numera i norra Tyskland och Nederländerna. Det bör inte förväxlas med den lågtyska språkfamiljen, vilken det tillhör.

Lågtyskan var lingua franca i Hansan, och har haft stor inverkan på bland annat de moderna skandinaviska språken. Ett centralt verk för den lågtyska språkforskningen är Sachsenspiegel, som är en lagbok från 1200-talet.

Lågtyska tillhör huvudgrenen lågsaxiska, som skiljer sig från den andra grenen lågfrankiska, dit bland andra nederländskan hör (stundom utgör endast de lågsaxiska språken de lågtyska, stundom inkluderas de lågfrankiska). Lågtyskan brukar delas upp i östliga och västliga dialekter, varav de västliga är de med störst omfång.

Den lågtyska, som talades åren ca 1100 till 1600 kallas medellågtyska (medeltidslågtyska).

I början på 1600-talet övertog den i södra Tyskland använda högtyskan rollen som skriftspråk och bildat talspråk även i Nordtyskland. Under 1800- och 1900-talens urbanisering och industrialisering har lågtyskan blivit mer av en dialekt som talas i första hand på landsbygden.

Lågtyska talas i dag av ca 5 miljoner personer i delstaterna Bremen, Hamburg, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen och Schleswig-Holstein samt i delar av Brandenburg, Nordrhein-Westfalen och Sachsen-Anhalt och i Groningen, Drenthe och Overijssel samt i delar av Gelderland, Utrecht, Flevoland och Friesland i Nederländerna. Lågtyskan talas i större utsträckning längs kusterna än i inlandet.

Språket var varit på tillbakagång under lång tid till förmån för högtyska, eftersom lågtyska inte lärs ut i skolorna i någon större utsträckning. Det finns ett etablerat skriftspråk för lågtyska, men få lär sig skriva det.

Genom olika initiativ till stöd från delstater och kommuner har en lågtysk litteratur återuppstått och lågtyskan har åter börjat användas inom bland annat teatern, kyrkan och i moderna medier. Antalet talare fortsätter dock att minska, framför allt genom att föräldrar talar högtyska med sina barn.

Fasta forsknings- och utbildningsresurser för lågtyska finns vid universiteten i Bielefeld, Flensburg, Greifswald, Göttingen, Hamburg, Kiel, Münster, Magdeburg och Rostock. Dessutom ges utbildning i lågtyska vid en rad andra universitet i norra Tyskland. Det finns vidare olika institut som har som syfte att främja lågtyskan, exempelvis institutet för det lågtyska språket i Bremen och den plattyska byrån i Aurich, Ostfriesland. Plattyska byrån arbetar bland annat för att främja användandet av lågtyska i arbetslivet och tvåspråkighet på daghem och i skolor. Det finns i Ostfriesland mer än 30 tvåspråkiga daghem som regelmässigt arbetar med både hög- och lågtyska.

Uppskattningsvis drygt hälften av befolkningen i norra Tyskland kan tala lågtyska och ca 90 % förstår lågtyska. Uppskattningsvis ca 10 % av barnen i ett av lågtyskans kärnområden i Ostfriesland växer upp med lågtyska som modersmål och ca 10 % växer upp tvåspråkigt. Resterande 80 % växer upp med högtyska.

Ordet Hochdeutsch betyder olika saker:

1. det tyska standardspråket, som synonym till Neuhochdeutsch
2. överordnat, geografiskt begrepp för språken söder om Benrather Linie
3. överordnat begrepp för det högtyska språket över tiden från Althochdeutsch till Neuhochdeutsch

Med Hochdeutsch som standardspråk menas det officiella tyska skriftspråket som gäller i hela Tyskland, Österrike, Luxemburg & Lichtenstein samt delar av Schweiz, Belgien (Eupen), Italien (Tyrolen) och Frankrike (Elsass). Dock kan vissa lokala avvikelser förekomma i vokabulären (så t ex i Schweizer Schriftdeutsch).

För att belysa hur litet nyhögtyskan förändrats under de senaste trehundra åren bifogas i kapitel 8 fyra textprov från 1686, 1798, 1888 och 1988.

Med Hochdeutsch menas även rikstyskan som talspråk (deutsche Bühnensprache, dvs teatertyskan). Dock kan tyskars accent avvika från varandra beroende på influensen av de regionala dialekterna.

Språkområdet Hochdeutsch kan sedan indelas i

1. Mitteldeutsch:
   1. Westmitteldeutsch (Moselfränkisch, Rheinfränkisch m fl)
   2. Ostmitteldeutsch (Berlin, Brandenburg, Thüringen, Sachsen m fl)
2. Ostfränkisch och Südfränkisch (områden mellan Mitteldeutsch och Oberdeutsch; inräknas ofta i Oberdeutsch)
3. Oberdeutsch:
   1. Alemannisch (Baden, Elsass, Schweiz)
   2. Schwäbisch (Württemberg)
   3. Schweizerdeutsch (Schweiz)
   4. Bairisch (Bayern)
   5. Österreichisch (Österrike)
   6. Prager Deutsch (Böhmen-Mähren)

Alemannisch spreds av schweiziska vederdöpare, Schweizer Brüder, över Elsass till USA och kallas Amish Hochdeutsch, som används uteslutande för kyrkobruk och vid formella ceremonier, respektive Pennsylvania Dutch (Dutch = Deutsch), som är ett umgängesspråk i hemmet och mellan likasinnade. Med omvärlden talar och skriver Amish people engelska.

Amish Hochdeutsch baseras helt på en version av Luthers bibelöversättning till nyhögtyska.

Beträffande Hochdeutsch som överordnat begrepp för det tyska språket över tiden se kapitel 1.

Tyska är ett germanskt språk talat av omkring 120 miljoner människor, vilket gör det till Europas näst största språk (efter ryska) och det germanska språk med näst engelskan flest talare i världen. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har mer än de flesta andra germanska språk bevarat mycket av den urgermanska grammatiken, med exempelvis i större omfattning bibehållna kasusböjningar.

Etymologi

“Tyska” kommer av fornnordiska þýdisker, (kognat med tyska Deutsch (“tysk”)), av forngermanska thioda, som betyder “folk”, och betecknade alla germanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken, jmf poetiska “Svitjod”, isländska Svíþjóð (Sverige), runsvenska “sveþiuþ” (Svea-Folk). Landet har sedan medeltiden fått benämningar av typen “daz tiutsche lant”/ “Dûtisklant” etc. = “Deutschland”.